forsbergforsberg

Min dag började helt kaotiskt. Jag sov endast två till tre timmar. Skulle åka med Simon till skolan från Borås till Göteborg men lät bli att åka så tidigt eftersom jag mådde så dåligt. Jag sov istället vidare i två timmar för att ta en senare buss, jag började trots allt klockan elva egentligen. Jag åt frukost i lugn och ro..
Men sen satte kaoset igång. Jag hade under hela morgonen världens magont, det kändes nästan som om jag hade magsår.
När jag skulle upp till bussen ( ag trodde att jag hade gått i god tid) så ser jag bussen åka förbi mig.
HELVETE; tänkte jag och sparkade hårt på postlådan uppe vid garagen.
Vafan gör jag nu? tänkte jag och kände paniken blåsa upp inom mig.
Jag skickade ett sms till Simon, Madde och Fia för att be dem kolla upp andra busstider till Göteborg.
Jag kunde ju inte komma försent till vår redovisning av gestaltningen!
Sedan kom jag på att mamma faktiskt hade jobbat natt och snart slutade för dagen.
Jag ringde henne och lyckades få henne att köra mig ner till stan.
Jag hann! Tack mamma. Du är en ängel!

Väl på den proppfulla bussen kände jag att jag behövde lugn, fort! Jag satte igång datorn och började skriva det sista på mitt arbete.

I med hörlurarna i öronen och så lät jag Marionette ösa sin härligt hårda metal över hela mig. Jag ville skrika. Jag var arg, men ändå så jävla lugn. Fyfan, min musik räddade mig. Jag är lugn. Jag är galet lugn. Om ändå fler människor skulle upptäcka lugnet som kan skapas med hjälp av metal. Det är helt sinnessjukt vilka under som kan ske under musikens hypnos.
Kanske händer detta i andra musikstilar för andra människor också? Jag vet inte. Men för mig fungerar INGENTING så bra som en riktigt jävla bra låt med exempelvis Strapping young lad för att skapa en oas av lugn inom mig.

Up the Irons,
Stay sic maggots and
stay metal everyone!

Over and out.

\m/
||