forsbergforsberg

Nu har jag massor att skriva av mig. Vet knappt var jag ska börja.
Den senaste tiden har varit helt underbar men samtidigt väldigt jobbig.
Jag är så kluven, det är helt sjukt. Jag har nu varit singel väldigt länge,
för att vara mig. Jag har tidigare varit en förhållandetjej,
jag har haft svårt för att vara ensam. Nu är jag det.
Ensam, singel (det beror på hur man ser det..)
I början var det väldigt jobbigt. Jag kände mig ensam och övergiven.
Göteborg kändes som en extremt stor stad där jag bodde utan vänner.
Nu har jag en annan inställning. Jag känner mig fri!
Jag känner inte så sjukt mycket folk här, men en lagom skara
för att jag inte ska bli sjukt uttråkad.
Jag får mycket tid till träning och utflykter, inget att klaga på, eller..?
---
Nu har ju hela min värld skakats och vänts upp och ner..
Jag har lärt känna någon. En helt underbar person.
Någon som får mig att skratta, le och njuta av livet!
Jag har slutat bry mig om småsaker och är inte alls lika
stressad. Allt bara flyter på.
Vad kan då vara negativt med det här?
Allt. Jag är rädd över att jag ska få/har känslor som
kommer att förstöra allt.
Jag vill rymma till ett annat land och stanna där ett tag.
Kanske gör jag det. Kanske underlättar det.
Jag vet inte.. Som vanligt så vet jag inte.
För detta är ingen småsak. Detta är stort. För stort.


Vet inte varför jag valde just den bilden.
Kanske för att jag kände mig trygg och lugn då,
när bilden togs. Jag visste PRECIS vad jag kände.
Nu vet jag ingenting.

// S.